Det har blivit som ett gift. Vill man vara lite rolig kan man säga att jag har gift mig med dansmusiken. Kärleken sitter djupt. Ulrik Håkansson i Sölvesborg har träffat de flesta dansmusiker i vårt land. Han vet det mesta om alla. Han finns på plats när banden packar upp sina grejer flera timmar före spelningarna. Han är med efteråt. 30-års erfarenhet har gett honom djupa kunskaper.

Hjälper till med bokningar
Nu hjälper han också många att hitta jobb. Ulrik har blivit bokare. Vid sidan om de stora bokningsbolagen letar han uppdrag till olika band. Jag hjälper ett 15-tal orkestrar och lika många arrangörer. Jag ställer upp när någon behöver hjälp. När något band får ett plötsligt sjukdomsfall ringer telefonen hos Ulrik Håkansson
Det kan bli lite jobbigt när man skall hitta en orkester en lördagsförmiddag, men det brukar lösa sig, säger han stolt.

Enbart för sitt eget nöje
Ulrik Håkansson har inga ambitioner att på allvar ta upp kampen med de stora bolagen. Jag gör det här för att det är roligt. Det är en hobby. Lite telefonersättning kan det bli men jag tjänar inga pengar på den här verksamheten. Det är de halvstora banden som Ulrik försöker placera ut - band
som Soundix, Candix, Arizonaz, Godingarna, också Göran Lindbergs som är det största bandet

Av en slump
Uppgiften att börja med bokningar ramlade över Ulrik av en slump 1997. Det var Susann Nordström som frågade om jag ville hjälpa henne och hennes orkester. Snabbt blev det mer och mer. Ulrik tände på dansmusiken i slutet av 60-talet. Det fanns en orkester som hette Jonny Wittmans. Där spelade ett par grabbar från Sölvesborg. Jag lärde känna grabbarna och följde med ut på spelningarna för att hjälpa till lite. Kanske blev det mest för att kolla tjejerna. Hur som helst så blev jag fast.

Flera gånger i veckan
Karusellen har snurrat på för fullt. Ett par tre gånger i veckan är jag ute på någon tillställning. Förr var det sju gånger i veckan. Nu är det ju inte dans så ofta. Det har faktiskt hänt på senare tid att jag varit hemma en lördag. Då upptäckte jag att i afton dans var ett bra radioprogram att lyssna till. En tiomilsgräns är ungefär där Ulrik tycker gränsen går. Han får ändå träffa de flesta. Och kan han välja så blir det inte de allra modernaste. Jag håller mig till de traditionella så länge det finns sådana band kvar.

Tidningsbud i det "civila"
Livet vid sidan om dansmusiken består i att dela ut tidningar. Jag är tidningsbud sju dagar i veckan. Det räcker som arbete för den store dansmusikerentusiasten. Ofta blir det knappast någon sömn efter en dansutflyckt. Tidningsbärandet väntar. Jag behöver inte så mycket sömn, konstaterar han.

Av Roland Andersson
Blekinge läns tidning
Torsdag 4 April 2002